Jag kom till Karolinska efter att flugit till Sverige genom SOS försorg. Placerades på en fullständigt hård rullbår där jag med mina allvarliga skador fick ligga i flera timmar innan en säng stod till mitt förfogande. Minns jourläkaren mycket väl, eftersom jag under min tid på en sjukvårdsfirma haft nära kontakt med honom och bistått honom med produktinformation bland annat. Jag kände fortfarande stor tillförsikt för framtiden och hade en stark glädje och vilja att tillfriskna. Min läkning gick mycket snabbare än vad som är vanligt. Mina skelettskador/benbrott läktes på 4 veckor mot vad som vanligen tar 6 till 8 veckor.
Eftersom jag inte varit i vårdsvängen tidigare, blev det många nya okända upplevelser att genomlida. Det fanns många rutiner man aldrig hört talas om. När man kommer in på sjukhus under sådana förhållanden som jag gjorde skall en ansvarig läkare "utses" fick jag höra sent om sider av Patientombudsmannen (kvinna vid den tidpunkten). Hon hade talat med Chefsläkaren på Karolinska och han var mycket förvånad att detta inte skett. Patientombudsmannen försökte rätta till en del missförhållanden jag råkat ut för och resultatet blev att hon blev uppsagd. Det var inte meningen att de skulle agera, endast finnas som en omnämnbar passiv tjänst verkade det som.
No comments:
Post a Comment